Jag tycker att det är jättekul att läsa presentationer av andras hästar, så därför tänkte jag göra en om Nala för er som är intresserade.

Nala är ett sto född -01. Pappa är Epson och morfar Etic ox.
Hon är född på åland och har faktiskt gått som westernhäst hos sin tidigare ägare.
Det syns väldigt väl på hennes huvud och svanshållning att det är arab i henne, hon är en väldigt smäcker och sportig häst. Alltså korsning arab och svenskt halvblod.
För mig känns det som att sitta på en ponny många gånger då hon bara är 160 cm hög. Hon är dock väldigt stor att rida då det är mycket motor i henne och hon har mycket egen vilja. Det är inte bara att göra på henne ;)
Fördelen med att ha en liten häst måste ju vara att hon är väldigt vändbar och snabb. Nackdelen är väl att hindren blir större!

Jag har haft Nala i snart fem år, och det har vart som en berg och dalbana. Ibland har jag bara velat ge upp och andra stunder längtar jag att få åka till stallet och rida.
Stunderna då jag ville ge upp inträffade kanske efter ett år då hon började testa mig väldigt mycket. Hon började kicka mot skänkeln, var rädd för allt, tacktade i alla gångarter och var allmänt hopplös. Jag ville ge upp men gjorde det inte!
Första åren tränade och tävlade vi bara dressyr, vilket jag insåg att hon inte alls tyckte om. Vi började hoppa istället och Nala vart som en helt annan häst. Hon var glad och frammåt istället för den sura märr jag trodde jag hade.
Andra året blev Nala sparkad i hagen av en hagkompis. Hon fick en böld på insidan hasen och fick stå på boxvila i en månad med regelbundna besök på kliniken. Fick sticka henne i halsen flera gånger om dagen också, usch vad hemsk jag kände mig!
Det vart alltså ett avbrott i ridningen i några månader för mig och det tog såklart ett tag för oss att komma igång igen.
Jag har alltid vart hopprädd, och det tog därför ett tag innan jag vågade börja tävla.
Förra året placerade vi oss på en meter vilket jag känner mig riktigt stolt över! :)

Personligen tycker jag att Nala aldrig vart finare än vad hon är nu. Vi förstår varandra, vi samarbetar och jag tycker man kan kalla oss för ett team vilket jag strävat efter sedan dag ett.
Nu satsar vi på tävlingssäsongen som kommer. Tänkte väl starta med någon tävling i mars. Längtar dock till utesäsongen. Går mycket bättre att hoppa ute då man får lite extra driv i henne!