Halloj.

Sitter på jobbet och väntar på pappa som är på ett möte. Inte så mycket att göra just nu, sitter mest och väntar på att dagarna ska gå.

 

Igår fick nala gå ett pass på planen. Hon var så jäkla fin! Mjuk, följsam och hade en väldigt possitiv inställning till arbetet.

Tror aldrig jag ridit bättre, och hästen har nog aldrig gått ett bättre "dressyr"-pass. Herregud, det är som att gå på moln när det går så här bra. Övervägde till och med att anmäla mig till en dressyrtävling, men jag vet inte. Det där med dressyr känns inte riktigt som våran grej, i alla fall inte tävlingsmomentet. Träna dressyr gör jag gärna, och tycker att det är otroligt viktigt med den för att lyckas med hoppningen.

 

Om klubben godkänner min licens (har inte beställt någon i år) så anmäler jag mig till matfors hopptävling nästa helg. Känner mig lite nervös, har inte tävlat sedan förra sommaren och har kännt mig lite nervös inför att hoppa banor. Men det är ju bara i mitt huvud det sitter, hästen har inga problem i hoppningen förutom att hon gärna gasar på lite väl mycket ibland.

 

Ibland känns det som att jag har världens press på mig. Att tävla alltså.

Vill visa att vi kan.

Jag vet att vi kan, men ibland tar prestationsångesten över. Det blir som ett måste, och då är det inte roligt. Vill inte bli grön i andsiktet av nervositet för att hoppa en bana på en meter på en lokal tävling. Men antar att det handlar om vana. Man ska väl träna på att tävla också.

 

Tävlingen jag är mest nöjd över var förra året då vi fick placering på metern. Men det som gjorde att det gick så bra var att jag inte kände någon press alls. Jag var inte nervös och hästen hoppade tokbra på framhoppningen.

Det gjorde att jag kunde gå in på banan och rida, inte bara åka och sedan få stopp för att jag inte använder mina ben (tappar lätt benen när jag blir osäker).

Så vill jag känna igen. Glädje för att visa upp min vackra häst.